Looking for the truth

Den här veckan går min hjärna på högvarv. Försöker klura ut vem jag är, vad jag tror, vad jag tycker och vad jag vill. Och vad är verklighet?

Det slutar alltid med att det jag inte vill det måste jag. Jag är så trött på det. Det jag vill det får jag inte. Och så en tryckande rädsla för vad som händer om jag gör fel. Riktigt fel. Lite fel blir det ju alltid. Känns inte så farligt om det är på begränsad tid.

(null)
Sen blir jag bara arg. Eller spyfärdig. Hjärtat slår i takt med hjärnans varvtal.

Jag känner mig som en destruktiv kraft som drar med sig alla som kommer för nära. Lurar mig själv. Och däremellan bakar jag kex. 

Någon balans måste det ju vara.

Funderingar, Livet | | Kommentera |

Toast for all the good times as well as the bad ones

Jag var till Trondheim, Norge, i slutet av förra veckan. Det var gøy! Jag kunde nog ha stannat några dagar till.

(null)
Det är lite sorgligt att besöka en plats, lära känna nya människor och sedan åka därifrån och veta att man kanske aldrig ses mer. Hjärtat engagerar sig för mycket ibland.

Här är en textsnutt ur en av mina favoritlåtar just nu, Toast med Smith & Thell. Jag tillägnar den alla gånger mitt hjärta brustit lite bara för att livet är vad det är.

"So let's toast for all the bad times
Toast for all the hard nights
Toast for all the douch bags that's been breaking our hearts
Toast for too much feelings
Toast for all our demons
Cause honey bunny, one day we'll be gone
So we better toast

Oh papa, papa you know I can't just shake things of
But I see the lows now, as a trampoline straight up
Cause I've been thinking, I think it's time to live for once"

Och så en ocensurerad bild från Trondheim. Bara för att jag inte vill låtsas. Vara fejk. Det är kanske inte bra, but it is what it is.

(null)

Funderingar, Livet, Personligt | Livet, Smith & Thell, Trondheim | | Kommentera |

Lyckan kommer, lyckan går

den Gud älskar lyckan får.
 
Den senaste tiden har jag funderat på lycka. Mest har jag tänkt att den inte finns.
 
Det är lätt att vara glad när livet är roligt och lagom utmanande. Eller när det händer så mycket att man inte hinner tänka.
 
Värre är det tysta dagar. Dagar som varken är särskilt tråkiga eller särskilt roliga; dagar när det inte händer så mycket och det enda som hörs är surret av tankarna som snurrar.
 
Jag därför har tänkt, att vara lycklig är att vara tillfreds med ingenting. Att stå ut med tomheten, den där känslan som driver en att jaga luftslott, utan att försöka döva den med något som känns bra för stunden.
 
Ibland upplever jag att älska Gud är att vara nöjd med ingenting.* I alla fall ingenting just NU. Att förnöjsamt vänta och hoppas på något bättre som kanske inte ens dyker upp i detta liv. Även fastän det är hjärtskärande jobbigt.
 
Jag brukar tänka på Job (Job 1:20) som sa ”Herren gav och Herren tog, lovat vare Herrens namn.”. Respect.
 
En eloge till alla som inte äter av äpplet, utan tar sitt kors och bär det.
 
 
*För att förtydliga, ingenting är relativt. Redan att bara finnas till är så mycket mer är ingenting, så i detta fall tänker jag mig den subjektiva upplevelsen av ingenting.
Funderingar | Lycka | | Kommentera |
Upp