uttrycksfullt

den Gud älskar lyckan får.

 

Den senaste tiden har jag funderat på lycka. Mest har jag tänkt att den inte finns.

 

Det är lätt att vara glad när livet är roligt och lagom utmanande. Eller när det händer så mycket att man inte hinner tänka.

 

Värre är det tysta dagar. Dagar som varken är särskilt tråkiga eller särskilt roliga; dagar när det inte händer så mycket och det enda som hörs är surret av tankarna som snurrar.

 

Jag därför har tänkt, att vara lycklig är att vara tillfreds med ingenting. Att stå ut med tomheten, den där känslan som driver en att jaga luftslott, utan att försöka döva den med något som känns bra för stunden.

 

Ibland upplever jag att älska Gud är att vara nöjd med ingenting.* I alla fall ingenting just NU. Att förnöjsamt vänta och hoppas på något bättre som kanske inte ens dyker upp i detta liv. Även fastän det är hjärtskärande jobbigt.

 

Jag brukar tänka på Job (Job 1:20) som sa ”Herren gav och Herren tog, lovat vare Herrens namn.”. Respect.

 

En eloge till alla som inte äter av äpplet, utan tar sitt kors och bär det.

 

 

*För att förtydliga, ingenting är relativt. Redan att bara finnas till är så mycket mer är ingenting, så i detta fall tänker jag mig den subjektiva upplevelsen av ingenting.