Dagens

Dagens dikt! (Eller bön i diktform kanske, sådär lagom ålderdomlig.)
 
Håll mitt hjärta, Herre kär -
var min tröst i världen här.
Giv över livets gåtor frid;
lär mig bida i din tid.
 
Dikter | Dikt | | Kommentera |

Ljus och mörker

Nu är det helg! Den här helgen tänker jag också befria mig från skolarbete, med gott samvete. Jag var nämligen så pass effektiv igår och i förrgår, att jag hann avverka allt som stod på min att göra-lista, i skolarbetsväg. Klart att det finns saker att göra om jag riktigt vill, men så är det ju alltid. Nu är åtminstone alla planer och allt material till praktiken, i stora drag klart.
 
Igår fick jag också veta att jag fått sommarjobb, så nu har jag jobb från juni till augusti. De två första veckorna i juni ska jag vara lägerledare för ungmartha-läger, och sedan ska jag jobba på näringscentralen vid Vasa centralsjukhus. Med andra ord får jag vara i Vasa i sommar, precis som jag hoppats! Det är så skönt när saker och ting ordnar sig.
 
Men - samtidigt så skär det i hjärtat. För jag skulle ju också vilja vara hemma; jag kanske inte hinner åka hem på tre månader! Ibland måste man dock välja, och jag tror nog att jag valt rätt.
 
Jag hittade en liten dikt igår, som jag skrev en gång när jag satt på färjan på väg tillbaka till Vasa. För att förklara inledningen på den här lilla dikten, så satt jag och läste "Faderns kärleksbrev" (ett brev hoppusslat av bibelord) just när jag skrev den. Jag tycker att den här dikten beskriver livet ganska bra: det ljusa och det mörka som existerar sida vid sida.
 
Jag sitter här och läser
ett kärleksbrev från dig
Funderar på livet
vad du berett för mig
 
Jag tänker på den smärta
som alltid med mig är
Samtidigt sorg som glädje
jag i mitt hjärta bär
 
Ikväll får jag besök av de här människorna:
 
 
Bara att de är sju år äldre nu, och likaså jag.
Dikter | Dikt, Ljus, Mörker, Sommarjobb | | En kommentar |

Telomererna förkortas

Jag skrev en extentiell dikt i biologiska ordalag. För att illustrera bifogar jag en bild.
 
 

För varje hjärtslag

ett hjärtslag mindre

kvar

 

Telomererna förkortas

vid varje celldelning

 

Tiden ebbar ut

långsamt

eller fort

Vad vet vi?

 

Tanken

 

sliter i mig

skär

 

För att lindra smärtan

bygger jag istället

ett osynligt verk

som ett enzym

i en organell

i en cell

i en vävnad

i ett organ

i en kropp

 

Speciella substrat just för mig

Jag behövs

 

Någon ger mig rätt kofaktor

skapar rätt pH

rätt temperatur

 

Bevare mig från inhibitorerna

 

Sen är det upp till mig

- anabol eller katabol?

 

Som en liten del av något stort

kan vi skapa något som destruenterna inte biter på

Dikter | Enzym, Tid | | Kommentera |
Upp