Toast for all the good times as well as the bad ones

Jag var till Trondheim, Norge, i slutet av förra veckan. Det var gøy! Jag kunde nog ha stannat några dagar till.

(null)
Det är lite sorgligt att besöka en plats, lära känna nya människor och sedan åka därifrån och veta att man kanske aldrig ses mer. Hjärtat engagerar sig för mycket ibland.

Här är en textsnutt ur en av mina favoritlåtar just nu, Toast med Smith & Thell. Jag tillägnar den alla gånger mitt hjärta brustit lite bara för att livet är vad det är.

"So let's toast for all the bad times
Toast for all the hard nights
Toast for all the douch bags that's been breaking our hearts
Toast for too much feelings
Toast for all our demons
Cause honey bunny, one day we'll be gone
So we better toast

Oh papa, papa you know I can't just shake things of
But I see the lows now, as a trampoline straight up
Cause I've been thinking, I think it's time to live for once"

Och så en ocensurerad bild från Trondheim. Bara för att jag inte vill låtsas. Vara fejk. Det är kanske inte bra, but it is what it is.

(null)

Funderingar, Livet, Personligt | Livet, Smith & Thell, Trondheim | | Kommentera |

Tack!

Nu sitter jag här och försöker andas långsamt och djupt - jag är så uppe i varv! Den här helgen har varit riktigt givande och inspirerande för mig.
 
Igår hade vi ungdomssamling i Filadelfia i Närpes. Min vana trogen handhade jag serveringen, vilket jag alltid tycker att är lika roligt. Det blev lite krångel med ugnen innan jag hade mitt bröd gräddat (jag hann bli riktigt nervös), men lyckligtvis redde det upp sig, tack vare handlingskraftiga karlar...
 
Temat för predikan denna gång var "Ett nytt läsår med Gud". Jag blev riktigt inspirerad till att ta mig i kragen och rätta till sådant i mitt liv som inte är helt på rätt! Predikan handlade mycket om hur vi som kristna ska leva.
 
Eftersom jag nu studerar pedagogik, så har jag kommit i kontakt med pedagogikens centrala frågor: Vad? Hur? Varför? Gårdagens predikan besvarade i stort sett de första.
 
Idag var det gudstjänst i Filadelfia, och ungdomarna ansvarade för mötesledning, lovsång och sådant. Min vän mötesledaren frågade mig igår om jag möjligtvis hade någonting jag ville dela med mig av, vilket jag inte hade. Det har varit lite dimmigt det senaste halvåret, på den fronten.
 
Dagens predikan handlade om att vakna, ett ämne som jag ofta tycker att är lite skrämmande. På insidan av min Bibel har jag en lapp där det står; var är min glöd? Just den glöden började på nytt pyra i mig igår. I all pedagogisk anda besvarade dagens predikan den sista frågan, varför? Varför ska jag som kristen leva på ett visst sätt, varför ska jag be, varför si och varför så.
 
Nu har jag äntligen motivation igen! Den har saknats under en lång tid - jag har liksom inte sett någon stor orsak till varför jag ska göra det som enligt Bibeln är rätt, men nu börjar det klarna igen. Jag måste ha blicken fäst på målet, och se den stora bilden.
 
Om jag ska låta som en gammaldags pingstpredikant: Jesus kommer snart, och jag måste vara redo. Det viktiga med mitt liv är att det får tjäna det syfte som Gud har med mig. Jag har så mycket funderingar om vad jag ska göra med min framtid, vad vill jag egentligen, och så vidare. Det kommer nog att klarna, och det viktigaste är att jag gör det som Gud berett för mig - då kommer jag också att lycklig.
 
Det här blev ett ganska personligt inlägg. Och ganska kristet. Nåväl, tack i alla fall till alla som medverkat till att jag fått en så fin helg! Välkommen med på nästa ungdomssamling den 12:e oktober också, om du har vägarna förbi. Vi bjuder på god servering, trevliga människor, lovsång och eftertanke.

Tack för mig!
Personligt | Motivation, Tro, Ungdomssamling | | En kommentar |

Fett najs!

Jag tänkte skriva om lördagen igår när jag var hos Mattias, men hans tangentbord var konstigt så jag kunde inte använda å och ä. Nu orkar jag inte skriva om i lördags, men jag kan ju säga att det var najs! Helt jätte, jättenajs! I synnerhet hemvägen, när alla började bli lite trötta och flummiga. Jag önskar att vi kunde göra om det. Jag gillar min klass.

Jag tycker om min klass och jag tycker faktiskt om mitt liv. Jag har inget emot att bo på Åland heller. Visst, Korsnäs är hemma såklart, och jag saknar nog det, i synnerhet i t ex jultider och sådant. Simskäla är väl inte världens roligaste ställe heller, men jag överlever! Jag tänker nog fortfarande gå på fkf efter högstadiet, men det innebär inte att jag inte kommer att längta hit till Åland också. Jag är glad att jag har ett så fint liv och att allting är så najs. Fett najs! Som Emma säger. Muahah! Jag är glad, glad.
Personligt | | Kommentera |
Upp