Telomererna förkortas
Jag skrev en extentiell dikt i biologiska ordalag. För att illustrera bifogar jag en bild.
För varje hjärtslag
ett hjärtslag mindre
kvar
Telomererna förkortas
vid varje celldelning
Tiden ebbar ut
långsamt
eller fort
Vad vet vi?
Tanken
sliter i mig
skär
För att lindra smärtan
bygger jag istället
ett osynligt verk
som ett enzym
i en organell
i en cell
i en vävnad
i ett organ
i en kropp
Speciella substrat just för mig
Jag behövs
Någon ger mig rätt kofaktor
skapar rätt pH
rätt temperatur
Bevare mig från inhibitorerna
Sen är det upp till mig
- anabol eller katabol?
Som en liten del av något stort
kan vi skapa något som destruenterna inte biter på