Maskrosen

Hejsansvejsan! Nu har jag snart suttit och gjort ingenting i en timme, fastän jag mycket väl har saker att göra: Jag måste fundera på praktik och undersökningar. Det är inte bråttom ännu, men det blir, om jag sitter och prokastrinerar på detta viset allt för ofta.
 
Jag kom på att jag aldrig lade upp bilden på min lilla maskros som färdigställd. Särskilt märkvärdig blev den ju inte (jag saknar speciellt skuggor i bilden, och en stor del av färgen är nog bara "rojs"), men den är mig extra kär på grund av alla tankar, känslor och minnen som tumlade runt i huvudet medan jag ritade, ackompanjerade av Markus Krunegård, Veronica Maggio, The Format och Den svenska björnstammen: "Känns som ingenting finns kvar av allting jag en gång var, rädd att inte räcka till och bli ensam kvar. (...) Sen när inga sorger finns kvar, vad blir vi då lyckligare av?"
 
Under det halvår som gått känns det som att många pusselbitar har fallit på plats, och som att jag har blivit mera mig. Något gammalt, något nytt, och ogräs som blir rätt fint i slutändan. Det får maskrosen stå för.
 
Och nu - tack för fint regniga höstkvällar och sinnesfrid: Jag är och lever och behöver inte bara flyta runt som en passiv sjökalv.
 
Kreativt | Färgpennor, Maskros, Mera mig | | 14 kommentarer |
Upp